söndag 14 mars 2010

Framåt vs. bakåt...

Lite drygt 3 år sen: Olle-Bror några veckor gammal, första gången i en babybjörn...
--
Finska Pisarapilvi har en sån fin blogg! Jag förstår ingenting, men bilder säger ju som bekant mer än 1000 ord...
--
Själv har jag ångest över slutet på graviditeten, det "oundvikliga slutet", så att säga... Jag hoppas att den här sjukhus-upplevelsen blir på ett annat sätt.. Egentligen vill jag bara spy när jag tänker på alla de där timmarna innan allt är över och vi får träffa vår finafina minsta bebis och bara åka hem! Har svårt att tänka positivt. Får lite blodsmak i munnen bara av att snudda med tanken på vad som ska komma faktiskt... Känns som jag måste ta tag i det på något sätt men förmår inte, kan inte.

* (Sist tog det 8 tim hemma + 26 tim på sjukhus varav hälften av tiden med krystvärkar, fick ingen fungerande smärtlindring förrän efter 20 tim, sen inlagd operation direkt efter födseln. Några timmar efter uppvaket fick jag sen en helt obeskrivlig sk. "spinalhuvudvärk" (orsakat av felaktigt lagd EDA, då ryggmärgsvätska läcker ut och orskar nån slags "tryckfel" i hjärnan typ) villket är den värsta smärtupplevelsen hittills i mitt liv, värre än värkarna. Kvar på sjukhus i 6 dagar utan att kunna röra mig pga. huvudvärken, så fort jag rörde litelite på huvudet spydde jag... Huvudvärken satt i med minskande kraft under 3 veckor, då jag mådde skit! Den vedertagna behandlingen för detta = koffeintabletter + alvedon. Om det funkar?! = NEJ!

Minns egentligen inte mycket av förlossningen + de följande 2 veckorna över huvudtaget, men det lilla som finns kvar i minnet är ingen höjdare för humöret. Det enda självklara och fina med hela "den där skiten" är ju Olle-Bror så klart som var så frisk och helt makalöst fantastisk fin och underbar...
Sen tror jag också att de olika skiften med barnmorskor var väldigt snälla, rara och jätteduktiga men tyvärr hjälpte det inte mig, varken där och då eller nu...

6 kommentarer:

Minna sa...

I have three (3 and half ) deliveries and all very different. I hope everything goes well and try to RELAX, i know it´s easy to say so but try. My last was quite easy because I was so relaxed ( I used my voice a lot, may sound weird but it works.) I saw those Pisarapilvi´s pictures and ( I start to cry) they are beautiful and bit sad. I really hope they are both ok.

Anonym sa...

Hej
Att kika lite i din blogg är det första jag måste göra varje morgon när jag öppnat datorn på jobbet.... Underbara foton och underbara färger, gör mig jätte glad! Inspiration till inredning och barnkläder. (Olle Brors Cole and son tapet skall snart upp i vår hall..) Tack för en härlig humör-höjare, din blogg!!

Lycka till med din förlossning, det kan ju inte bli värre än förra verkar det som... Jag ligger visst i lä med mina 17 timmar som ändå lyckades ge mig "förlossningsskräck" inför nästa, trist.

/Martina

Ia sa...

Vi är ju släkt, det kanske funkar som för mig den här gången? Hoppas hoppas, (med undantag för spalt då, det önskar vi ingen även om det känns som en baggis nu), isåfall är det jobbigt i max 1-2 timmar.

Anonym sa...

Det finns ju dedikerade psykologer för just sådant här, fråga på BVC! Jag fick hjälp där. Från att ha varit skitskraj (att skaffa barn var eg inte något alternativ, men så befann jag mig där ändå) så gick jag till att faktiskt se fram emot förlossningen. Då gick jag dels till en sådan psykolog/terapeut och dels en kurs i profylax. Samt kämpade med mig själv tills jag bara tänkte positiva tankar när jag tänkte på förlossning. De tre sakerna ihop funkade. För mig. Kanske nåt där som kan hjälpa dig?

Mrs Small Town sa...

Hej Frida,

Tack för dina lyckoönskningar inför den kommande förlossningen :-)

Vilken tuff upplevelse er första förlossning innebar... Jag beundrar verkligen alla som får sådana maraton förlossningar, hur orkar man?!

Mina förlossningar har gått snabbt (men varit _smärtsamma_), men trösten har varit att smärtan ganska snabbt går över...

Just nu när jag går och väntar (och väntar och väntar) att bebisen vill komma, så hinner jag tänka väldigt mycket på just den smärta som väntar. Inget jag ser framemot... Däremot längtar vi SÅ efter vår lilla bebis, så jag försöker fokusera på det!

Kram
/Sara Small Town

Clara sa...

Usch, det där lät verkligen hemskt!
Men du, om det var så hemskt förra gången måste det betyda att du fyllt den kvoten, för kanske hela livet:)

Håller tummarna att det kommer gå mycket bättre denna gången.